artikel

Moderaterna i stadsdelsnämnden röstar för sänkta ungdomslöner

Vid riksdagsvalen 2006 och 2010 gick de borgerliga allianspartierna till val med löfte om  att ta itu med den höga svenska arbetslösheten. Idag ligger arbetslösheten på 7,5 % och vi ser inga tecken på att den kommer att minska. Ytterligare 200 000 personer är deltidsarbetslösa.

Arbetslösheten undgår inte någon i slutändan. Avsaknaden av ett jobb påverkar de arbetslösa, och de deltidsarbetslösa, på alla plan. Vardagen präglas av oro och maktlöshet. Arbetslösheten drabbar hårdast de grupper som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden: kvinnor, invandrare och ungdomar samt personer med sjukdomsproblematik eller funktionshinder. Arbetslösheten slår särskilt hårt mot Biskopsgården där arbetslösheten ligger långt över genomsnittet för landet.

Men arbetslösheten påverkar även oss som har jobb för tillfället. Oron för att på nytt hamna i arbetslöshet pressar oss att jobba hårdare och snabbare, utan krav på varierade arbetsuppgifter, inflytande över arbetet och god arbetsmiljö. Vi undviker att sjukskriva oss när vi blir sjuka. Vi tvingas ta de anställningar som erbjuds: timanställningar, visstidsanställningar, arbeten på bemanningsföretag. Vi känner av att vi är utbytbara och arbetsgivarnas makt stärks. Särskilt gäller detta för de grupper som har svagast ställning på arbetsmarknaden: kvinnor, invandrare, ungdomar och personer med sjukdomsproblematik eller funktionshinder.

Det saknas helt enkelt trygga jobb att söka. Men det saknas inte meningsfulla arbetsuppgifter att utföra. Inom välfärdssektorn tar vi som medborgare stryk av den låga bemanningen inom skola, vård och omsorg eftersom vi inte får den service vi behöver. Inom den privata sektorn slits människor ut av det höga arbetstempot. I Umeå har därför den rödgröna majoriteten gett fler arbetslösa ungdomar möjlighet att arbeta inom välfärdssektorn med full lön och samma villkor som andra anställda.

Folkpartiet och Centerpartiet har en helt annan bild av problemet. De hävdar att problemet är att ungdomar har för starka rättigheter på arbetsmarknaden. De har för hög lön och för starkt anställningsskydd. Om ungdomar arbetar utan anställningsskydd och med lägre lön är chansen större att arbetsgivaren väljer dem istället för äldre arbetssökande. Det är uppenbart att sådana åtgärder inte motverkar arbetslösheten, utan bara flyttar på arbetslösheten från äldre arbetslösa till unga arbetslösa. I kollektivavtalen, som tecknas av arbetsgivarna och de anställdas fackförbund, finns dessutom redan överenskommelser om hur löneskillnaderna skall se ut. Där bestäms löner utifrån ålder, kompetens samt hur länge man har arbetat på arbetsplatsen. I senaste avtalet mellan Kommunalarbetarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting finns en överenskommelse om att inrätta särskilda introduktionsanställningar som ger arbetsgivarna möjlighet att anställa ungdomar på deltid, 75%, för att därefter låta dessa delta i utbildningar.

Folkpartiets och Centerpartiets förslag om särskilda ungdomslöner är istället ett ställningstagande för arbetsgivarnas rätt att kunna försämra unga arbetares villkor ytterligare. De driver förslaget i kommuner runtom i landet. Fredrik Reinfeldt och andra företrädare för Moderaterna har däremot sagt sig vara motståndare till detta förslag och vilja värna de villkor som skyddas av kollektivavtalen.

På sammanträdet 30 oktober för Stadsdelsnämnden Västra Hisingen, Biskopsgården och Torslanda, valde dock nämndens tre borgerliga partier (Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna) att ställa sig bakom en motion från Folkpartiets kommunalråd Helene Odenljung och Ann Catrin Fogelgren om att unga (upp till 25 år) med försörjningsstöd skall anställas inom kommunen med bara 75% av lönen. Trots att detta innebär att många kommer att få en lön på 12 540 kr före skatt valde de ändå att tillstyrka motionen med argumentet att det är för de ungas bästa.

Moderaterna, och de andra allianspartierna, öppnar därmed upp för en arbetsmarknad där ungdomar blir slit-och-slängvaror för arbetsgivarna. På sikt innebär det även att man pressar fram försämringar för alla löntagare, unga som gamla, svenskfödda som invandrare, i offentlig som i privat sektor. Vänsterpartiet valde, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att avslå motionen. Motionen kommer senare att behandlas i kommunfullmäktige, och avslås även där. Det innebär förstås inte att loppet är helt kört för de borgerliga partierna. Borgerliga ledamöter i kommunfullmäktige och stadsdelsnämnder under 25 år kan redan imorgon ringa sina arbetsgivare och be dem sänka deras löner till 75%. De kan dessutom begära att få sina mötesarvoden reducerade till 75%. Då har de möjlighet att visa att de inte göra skillnad på folk och folk utan föregår med gott exempel.

Kopiera länk