Kurdernas situation i Turkiet och Rojava uppmärksammades på föreläsningsdag

Lördag 7 november anordnade Rojavakommittén en föreläsningsdag på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg för att uppmärksamma de sociala omvälvningarna i Rojava, de kurdiskdominerade områdena i Syrien, och den politiska utvecklingen i Turkiet.

Rojavakommittéerna har bedrivit ett omfattande arbete för att samla in pengar och utrustning för befolkningen i Rojava, i nära samarbete med civilsamhällesorganisationer i framför allt Kobanê, staden som under fyra månader befann sig under belägring från IS. Man har bland annat stöttat ett rehabiliteringscenter som har upprättats och bidragit till finansiering av en ny musikstudio. Brandmän har startat insamlingar för att transportera brandbilar. I nuläget arbetar Rojavakommittén med att samla in pengar till en ny skola, till minne av Alan Kurdi, flyktingbarnet från Kobanê som vars öde uppmärksammades internationellt när han hittades död på en sandstrand i Turkiet. Dessa verksamheter är särskilt viktiga för de ca 100 000 invånare i Kobanê som har återvänt efter att belägringen hävts och IS drivits ut.

IMG_0348

Först ut att föreläsa var Özlem Sigirci, lärare och medlem i Vänsterpartiet Biskopsgården. Özlem redogjorde för kurdernas situation i Turkiet under 1900-talet, och deras kamp för att bevara sin kultur, sitt självbestämmande och för att erkännas som fullvärdiga medborgare i Turkiet. Efter att antal nedslag i historien, och personliga reflektioner från sin egen barndom i Konya i centrala Turkiet, berättade hon om de politiska framgångar som kurder har skördat under 1990-talet och framåt. Den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska staten, som inleddes 1984, skördade tusentals offer och stegrades under 1990-talet, samtidigt som. Under sent 1990-tal och under 2000-talet stärktes kurders rättigheter, bland annat rätten till det kurdiska språket och rätten att starta tv-kanaler på kurdiska. Özlem menade dock att dessa reformer inte tillkom till följd av regeringspartiets AKP:s goda vilja utan till följd av påtryckningar från EU. En annan viktig faktor har varit en allt starkare politisk rörelse till stöd för kurderna, bland annat i form av de pro-kurdiska partier som har vunnit allt starkare stöd och vunnit borgmästarval fram till dess att de förbjudits, och ett allt mer aktivt deltagande bland kurder inom hela civilsamhället i Turkiet:

– Jag är stolt över att vi kurder i Konya fortfarande har kvar vårt språk och jag är stolt över att kurder idag är aktiva på alla nivåer i samhället.

Det feministiska och antirasistiska vänsterpartiet HDP fick 13% av rösterna i Turkiets parlamentsval 7 juni. Även om HDP har sina allra starkaste fästen i de kurdiskdominerade områdena i sydöstra Turkiet lyckades man vinna röster bland alla etniska grupper. I västra Turkiet bor även många kurder som flydde den turkiska statens övergrepp i samband med den väpnade konflikten med PKK under 1980- och 1999-talet. HDP:s valseger hindrade Erdogans högerparti (AKP) från att få majoritet i parlamentet och stoppade därmed Erdogans planer om utökad presidentmakt. Efter ett antal misslyckade, och avbrutna, försök att bilda koalitionsregering höjdes tonläget från Erdogan och från den turkiska premiärministern. I juli återupptog Erdogan-regeringen krigföringen mot PKK och försatte Turkiet i ett undantagstillstånd. Samtidigt som våldet trappades upp och dödssiffrorna steg utlyste Erdogan nyval, med förhoppningen att stärka sin makt med löften om säkerhet och stabilitet.
Valrörelsen kännetecknades av en omfattande våldsvåg mot HDP:s lokaler och företrädare och belägring av hela kurdiska byar och städer, med förevändningen att man bekämpade PKK-gerillan. Kritiska tidningar stängdes ner eller övertogs av staten under valrörelsen. AKP, som dominerade totalt i medierna och i tv-kanalerna, riktade särskilt in sig på att avskräcka troende muslimer från att rösta på HDP. HDP, som förespråkar religionsfrihet, respekt för allas kultur och trosuppfattning och åtskillnad mellan stat, utmålades av AKP som ett religionsfientligt parti. Efter det blodiga attentatet mot en fredsdemonstration i Ankara, då fler än 100 personer dödades av självmordsbombare, ställde HDP in sina planerade valmöten då säkerheten inte kunde garanteras.
Den internationella valobservatörsorganisationen OSCE konstaterade efter att nyvalet hade ägt rum 1 november: ”De sista två veckorna på valkampanjen kännetecknades av en ökat antal attacker mot och arresteringar av medlemmar och aktivister, i huvudsak från HDP. […] Tyvärr kännetecknades valkampanjen av orättvisa och, till en allvarlig grad, av rädsla.”

AKP ökade sitt valresultat 1 november avsevärt och fick 49% av rösterna, men fick inte de 330 mandat som var nödvändiga för att på egen hand utlysa folkomröstning om utökad presidentmakt. HDP:s röster minskade till 10,7% men partiet klarade sig alltså över 10%-spärren och är fortfarande representerade i parlamentet.
För president Erdogan innebar resultatet i nyvalet, och de tafatta europeiska reaktionerna på övergreppen mot demonstrationsfriheten och mötesfriheten, en stor framgång. HDP, och alla andra progressiva krafter i Turkiet som kämpar demokrati, fackliga rättigheter och rättvisa, står nu inför svåra utmaningar då Erdogan är fast besluten att fortsätta samma politiska kurs. Det militära våldet trappas upp och i dagsläget befinner sig staden Silvan i sydöstra Turkiet under belägring av turkisk militär. Medier, hjälporganisationer och människorättsorganisationer tillåts inte att ta sig in i staden. Det råder akut varubrist, många försöker fly området och flera civila dödsoffer har rapporterats.

IMG_0368

Nästa föreläsare var Abdullah Deveci från Kurdiska kulturföreningen i Göteborg. Abdullah inledde med att berätta om det styrande partiet AKP och dess historia. AKP är ett högerkonservativt islamiskt parti som tillhör ”den gröna linjen”, en politisk rörelse som under decennier har arbetat för att bygga upp en stark rörelse för att fånga upp ett missnöje över den turkiska statens repression och det som många turkar har betraktat som ett undertryckande av en islamisk identitet. Samtidigt har man riktat in sig på att etablera goda relationer till västmakterna, som en garant för det kapitalistiska systemet, och att konkurrera ut och undertrycka vänstern, de kurdiska progressiva rörelserna och de radikala fackföreningarna. En av rörelsens viktigaste ledare har varit den religiöse ledaren och miljardären Fetullah Gülen. Efter öppna konflikter med Erdogans regering betraktas han idag som en fiende av AKP.

Abdullah framhöll att PKK som politisk gerilla länge har betraktats av USA som ett hinder för dess planer om att omforma Mellanöstern, då PKK fortfarande står på socialistisk grund till skillnad från exempelvis de styrande partierna i norra Irak/södra Kurdistan. Det styrande partiet i Rojava i Syrien, PYD, står politiskt nära PKK:s ideologi och med dess idé om samexistens mellan folkgrupper och självstyre inom befintliga stater, ofta benämnt som demokratisk konfederalism, står man i vägen för politiska idéer om att bilda nya, svaga, etniskt definierade nationalstater i Mellanöstern som riskerar att skapa ytterligare osäkerhet.
– Efter nyliberalismens intåg på 1980-talet, de befriade koloniernas misslyckanden och Sovjetunions fall har vänstern inte haft något eget alternativ. Valet har stått mellan USA och Saddam Hussein, Israel och Hamas, Kaddafi och Nato. Men i Rojava ser motsättningarna annorlunda ut och här kan vi visa på ett progressivt och demokratiskt alternativ.

IMG_0379

Sista föreläsare var Joakim Medin, frilansjournalist som länge har bevakat händelseutvecklingen i Syrien. Han har vid flera tillfällen besökt de tre självstyrande kantonerna i Rojava och var den siste journalist som lämnade Kobanê under hösten 2014 när staden angreps av IS. I februari 2015 sattes han i Assad-regimens fängelse i en vecka.

Joakim inledde med att understryka att behovet av stöd till, och återuppbyggnad av, Kobanê fortfarande är oerhört viktigt. När försvaret av Kobanê uppmärksammades i internationella medier gick kurderna i Syrien från att vara den minst uppmärksammade kurdiska gruppen till att utgöra ett internationellt epicentrum. Majoriteten av de människor som försvarade staden mot IS är dock döda idag och för återvändande invånarna präglas vardagen av svåra prövningar, samtidigt som Kobanê, och Rojava-området, på nytt har hamnat i medieskugga. Idag bor nästan bara kurder i staden, som tidigare kunde visa på en något starkare etnisk mångfald.

IMG_0378

Joakim berättade att Kobanê var den första staden i Rojava där stadens befolkning tog över kontrollen från Assad-regimen. Långt innan man utropade de självständiga kantonerna hade man börjat starta den basdemokratiska struktur som numera kännetecknar Rojava, där kvarterskommittéerna spelar en viktig roll på lokalplanet, därefter Folkets hus, därefter statsfullmäktige och därefter kantonstyrelserna.
Joakim berättade bland annat om hur han bevittnat en animerad debatt i stadsfullmäktige i Jezira, den mest mångkulturella av kantonerna med bred representation av alla etniska grupper, om huruvida man skulle återinföra värnplikten för invånarna.
– Detta hade varit helt omöjligt tidigare, att kunna debattera öppet om en sådan sak och besluta om en sådan sak, dessutom under pressbevakning.
I Rojava har man startat bildningscenter för samhällsrevolutionens idéer och man startar även upp nya institutioner för att möta invånarnas behov. Varubristen har medfört att priserna har rusat i höjden och därför har man försökt bygga upp en lokal ekonomi för konsumtionsvaror, med kooperativa producenter och priskontroll.
Det är dock svårt att göra sig helt ekonomiskt oberoende av Assad-regimen då man fortfarande har syrisk valuta och vänder sig till syriska banker.
Den mest synliga förändringen, och den som flest invånare uttrycker uppskattning över, är dock hur man i Rojava har stärkt rätten för framför allt kurder att uttrycka sin kultur och använda sitt eget språk. Det finns numera en kurdiskspråkig tv-kanal och man bedriver skolundervisning på kurdiska. Joakim uttryckte dock en farhåga för att kommunikationssvårigheter kan uppstå tillsammans med araber och assyrier, då arabiskan tidigare har använts som gemensamt andraspråk.

IMG_0396

Joakim berättade vidare att YPG och YPJ, Rojavas försvarsstyrkor, idag ingår i en brokig politisk koalition som i dagsläget får vapen av USA och som ingår i ett operativt samarbete med USA. Eftersom soldatutbyten har skett mellan YPG och PKK, som USA kategoriserar som en terroristorganisation, är den amerikanska regeringen mån om att överföringen av vapen inte får ske direkt mellan USA och YPG. Inom koalitionen, där flera arabiska grupper har motsägelsefulla politiska agendor, är YPG den enda kraft som i nuläget expanderar sitt område på tidigare IS-kontrollerade områden. Amnesty har kritiserat YPG för att tvångsförflytta grupper i samband med sin militär offensiver, utan möjlighet att återvända. Joakim berättade att han kände till att detta har skapat missnöje men också grundade sig i ett behov av garanterad säkerhet i samband med militära framryckningar.

Den turkiska regeringen är dock direkt fientligt inställd till så väl YPG som det styrande partiet PYD i Rojava, som man betraktar som ett politiskt hot snarare än som en fredlig och demokratisk granne. Den turkiska armén har beskjutit YPG och kräver att USA avbryter alla vapenleveranser till Rojava. Istället vårdar den turkiska regeringen relationerna med den kurdiska regionala regeringen i Irak under Masoud Barzani. Erdogan utnyttjar flyktingkrisen till att förmå EU:s ledare att bli passiva inför regeringens politik.
– EU ger 10-30 miljarder till Turkiet för att bygga flyktingläget och betecknar därmed landet som säkert.

Och medan Assad-regimen kan sitta kvar med militärt stöd från Ryssland och Iran fortsätter IS att normalisera sin närvaro och sin politik genom ett allt mer omfattande statsbygge och en allt mer omfattande administration. Joakim underströk att man, för att kunna bekämpa IS effektivt, inte heller får vara naiv vad gäller IS potential och kapacitet.
– Många ansluter sig som soldater för IS eftersom de saknar inkomstkälla. De har lärt sig av al Qaidas misstag. De agerar heller inte dumdristigt, tvärtom har IS förband de bästa första hjälpen-väskorna och de bästa skottsäkra västarna.

IMG_0390

Joakim underströk att Rojava har många utmaningar:
– Det råder svår varubrist och det är omöjligt att röra på sig. Många försöker emigrerar och många dödas vid gränsen. Biståndet till Syrien har minskat och det mediala intresset för döda civila i Syrien minskar. Därför är solidariteten med Rojava så angelägen och därför är det så viktigt att uppmärksamma situationen där.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *