Vänsterpartiets stöd till kampen mot Erdogans förtryck i Turkiet

Turkiets kurdiska befolkning och de progressiva krafterna som kämpar för demokrati och rättvisa har under det senaste året blivit allt hårdare ansatta. Mot bakgrund av det omfattande och brutala våldet som har ägt rum har medierapporteringen varit relativt begränsad. Vi vill därför återge händelseutvecklingen och informera om hur Vänsterpartiet har agerat mot den turkiska regeringens krig och förtryck mot den egna befolkningen.

Krigets bakgrund och förlopp

break
Under sommaren 2015 återupptog Turkiets president Erdogan kriget mot den kurdiska väpnade organisationen PKK. Kort därefter kom Erdogan att utlysa nyval, där rädsla och uppiskade nationalistiska stämningar skulle komma att utgöra trumfkort, med förhoppning om att säkra egen majoritet i parlamentet och genomföra grundlagsändringar som innebär utökad presidentmakt. Sedan dess har kurdiskdominerade städer och byar i sydöstra Turkiet/norra Kurdistan utsatts för dagliga militära angrepp, med bombningar, belägring och utegångsförbud dygnet runt i flera dagar i rad. Fler än 6000 människor har dödats och tiotusentals har tvingats fly. Toni Alaranta, Turkietexpert vid Utrikespolitiska institutet i Finland, sammanfattar för Göteborgs-Posten:
”Vad vi har sett i städer i sydöstra Turkiet är att man använt sig av kollektiv bestraffning, då hela stadsdelar har förstörts i granatbeskjutning”.

Journalister, hjälporganisationer, FN-organ och människorättsorganisationer har haft mycket små möjlighet att verka inom området eller att dokumentera våldet och förstörelsen. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Zeid Ra’ad al-Hussein har uppgett i ett uttalande att han har fått rapporter om krypskyttar som beskjutit kvinnor och barn, om tortyr och godtyckliga gripanden under de utegångsförbud som har rått:
”Värst av allt är rapporter som citerar vittnesmål och släktingar i Cizre som hävdar att mer än 100 människor brändes ihjäl när de tog skydd i tre olika källare som omringats av säkerhetsstyrkorna.”

Svensk-kurden Serefhan Ciziri berättar om förstörelsen i Nusaybin, där tre fjärdedelar av staden är förstörd och 70 000 av en befolkning på 100 000 människor har flytt staden:
”Det är inte bara människor som far illa, det är grönskan också. Jag har en stor gård, med fruktträd och många blommor. De kommer ju dö när ingen vattnar dem. När grönskan dör, dör samhället. Djuren har inget att beta. Många av våra symboler och metaforer kommer från naturen, de kommer också försvinna av det här jävla kriget.”

Brittiska tidningen The Guardian rapporterar från den historiska stadsdelen Sur i Diyarbakir i april. De intervjuar grundskoleläraren Aynur som berättar att två tredjedelar av skolans elever varit frånvarande under senaste läsåret, antingen på grund av att man har flytt eller inte vågat lämna hemmet:
”Ungarna är traumatiserade. Elever i första klass drömmer inte att bli läkare eller ingenjörer; de drömmer om att bli gerillakrigare. Istället för att lära sig addition lär de sig att förklara skillnaden mellan ljudet av en minexplosion från ljudet av en missil. De är inte rädda av skjutandet längre. Inget barn ska behöva växa upp så här”.

Erdogans politiska agenda

Erdogans krig bör betraktas som en del av en landsomfattande politisk strävan för att stärka hans politiska makt, stärka alliansen mellan styrande AKP och den turkiska nationalistiska militärmakten, samt att med våld och rädsla som vapen röja undan politiska motkrafter. Samtidigt som kriget i sydöstra Turkiet har fortgått och trappats upp har Turkiet också skärpt repressionen och kringskurit demokratiska fri- och rättigheter för journalister, advokater, forskare och fackföreningar som opponerar sig.

På Erdogans initiativ åtalas medborgare i landet på löpande band för ”förolämpningar” mot presidenten på sociala medier. Tidigare samarbetspartners, som miljardären Fethullah Gülen och hans religiösa rörelse, har terroristklassats och staten har själva tagit över styret av dess populära dagstidning Zaman. En parlamentariker från Erdogans eget parti AKP, som hyllade en våldsam attack mot  den liberala nationalistiska tidningen Hurriyets redaktion, har utsetts till biträdande idrotts- och ungdomsminister. Två journalister åtalades efter att ha rapporterat för Cumhurriyet om den turkiska underrättelsetjänstens roll i vapentransporter till väpnade grupper i Syrien. De friades av konstitutionsdomstolen, till Erdogans uttryckliga vrede. 29 akademiker på universitet i Turkiet har åtalats, och brännmärkts som ”förrädare” och ”femtekolonnare” av Erdogan, efter att ha skrivit under uppropet ”Vi tänker inte delta i dessa förbrytelser”. Den turkiska regeringen planerar att, i strid med konstitutionen, byta ut flera hundra ledamöter i Högsta domstolen mot regeringslojala ledamöter.

25197390359_a481be9cfe_z

Erdogans regering försöker väcka moralkonservativa stämningar i landet, utmålar skilsmässor som det stora hotet mot familjernas välbefinnande och kallar kvinnor utan barn ”ofullständiga”. För att råda bot på detta föreslår man att oberoende observatörer hålls borta från skilsmässoförhandlingar samt att religiösa institutioner får ett starkare inflytande som medlare. Turkiska myndigheter utövar påtryckningar mot europeiska tv-kanaler som visar innehåll som inte uppskattas, exempelvis en dokumentär på SVT om folkmordet på armenier och assyrier 1915 eller ett reportage från BBC om kvinnliga PKK-gerillakrigare. Erdogans makt över styrande AKP har blivit allt mer oinskränkt, då han nyligen tvingade premiärministern Ahmet Davutoglu att avgå.

I slutet på mars utfärdade regeringen förbud mot nyårsfirande i flera kurdiska städer och bemötte firandet på sina håll med vattenkanoner och pepparspray. Människor i sydöstra Turkiet trotsade förbudet och firandet kom istället att bli en bred och folklig manifestation till stöd för den kurdiska kulturen och mot Erdogans politik.

Kriminaliseringen av Folkens demokratiska parti (HDP)

19072424166_b9b59a4c1c_z

Det feministiska och antirasistiska vänsterpartiet HDP, som för två-tre år sedan hade en viktig roll i att förhandla fram en vapenvila mellan Turkiet och PKK, har utsatts för hundratals attacker mot dess lokaler och lokala företrädare. Fredsdemonstrationer har utsatts för bombdåd med över 100 civila dödsoffer. Trots detta lyckades HDP, med 10,7% av rösterna i nyvalet 1 november, hålla sig kvar i parlamentet. Erdogan har dock vägrat att betrakta partiet som en förhandlingspartner eller som en röst i parlamentet för miljoner kurder, turkar, assyrier och armenier som vill ha en progressiv politik. Istället har styrande AKP, med stöd av fascisterna i MHP samt delar av det sekulära nationalistpartiet CHP:s parlamentarikergrupp, beslutat om att häva åtalsimmuniteten för HDP:s parlamentariker. 50 valda HDP-parlamentariker väntar nu åtal, exempelvis för samröre med terroristorganisation.

Under 1990-talet och 2000-talet blev ett flertal pro-kurdiska partier och vänsterpartiet förbjudna av turkiska myndigheter, ofta med förevändningen att de gav stöd till terrorism.

Vänsterpartiet motsätter sig EU:s flyktingsuppgörelse med Turkiet

25269331780_7a8e95ee3d_z

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk har kraftigt kritiserat EU:s uppgörelse med Turkiet om att låta landet agera gränsvakt gentemot flyktingar. Uppgörelsen utsätter flyktingar för rättslöshet och övergrepp samtidigt som EU i praktiken ger Erdogan fria händer att fortsätta kriget mot kurderna. Hon skriver:

”Beslutet innebär att Grekland ska deportera samtliga flyktingar tillbaka till Turkiet. Det sägs vara juridiskt möjligt efter att Grekland erkänner Turkiet som ett säkert land. För varje flykting som deporteras ska en syrier i Turkiet omlokaliseras till ett EU-land.”

”Uppgörelsen med Turkiet innebär att landet kommer att få minst 30 miljarder kronor för att ta emot flyktingar. Det är alltså inte brist på resurser som får EU att avsäga sig sitt folkrättsliga ansvar för att ta emot asylsökande människor. Det handlar enbart om en politisk ovilja. Vad är det som får EU att anse att Turkiet är lämpligare än EU att ta emot flyktingar? Turkiet som inte ens får ingå i EU, inte minst på grund av landets brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är inget annat än hyckleri.”

Vänsterpartiet ger konkret stöd till krafter som kämpar för rättvisa

Vänsterpartiet har, efter inbjudan från HDP haft valobservatörer på plats i Turkiet under så väl ordinarie val i juni 2015 som nyvalet 1 november 2015, huvudsakligen i kurdiska städer och byar där turkisk militär och byvakter har gjort intrång i den demokratiska valprocessen.

Turkiets regering har med alla medel som har stått till buds försökt hindra understöd till och diplomatiska relationer med de självstyrande kurdiskdominerade kantonerna i norra Syrien (Rojava), och dess försvarstyrkor YPG och YPJ (som enbart består av kvinnor) som har trängt tillbaka IS styrkor. I mitten av april träffade Jonas Sjöstedt YPJ:s  befälhavare Nasrin Abdullah och Vänsterpartiet var även på plats när YPG öppnade representationskontor i Stockholm. Partiet har även krävt ett utökat svenskt humanitärt bistånd till Rojava.
12993611_1016603565072066_5325753728108941539_n

18 maj, strax före omröstningen i Turkiets parlament om att upphäva immuniteten för HDP:s parlamentsledamöter, reste Vänsterpartiets partiordförande Jonas Sjöstedt till Ankara för att visa stöd för vänsterpartiet HDP och träffa dess ledare. Till Sveriges Radio Ekot uppger han:
”Jag tycker att man ska kalla upp Turkiets ambassadör, man ska göra väldigt klart att vi ser er, att vi kommer inte att acceptera det här. Turkiet måste få klart för sig att det inte kan till exempel få visumfrihet till EU samtidigt som det släcker ner demokratin i sitt eget land. Det ska inte inbilla sig att det kan bli EU-medlem samtidigt som man fängslar demokratiskt valda politiker”.
13266102_1036591989739890_1009208107374139662_n

Vänsterpartiets Ann-Margarethe Livh, demokratiborgarråd för Stockholms stad, reste i slutet av maj till Turkiet för att överlämna ett upprop som protesterar mot fängslanden och avstängningar av de borgmästare som opponerar sig mot Erdogan. 225 kommunpolitiker från flera partier har undertecknat uppropet, bland dem Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp i Göteborg. Hon träffade även många representanter från DBP, styrande parti i många distrikt och kommuner i sydöstra Turkiet.

Terrorlistningen av PKK hindrar en rättvis och varaktig fred

I början av 2000-talet upprättade EU en egen lista över terroristklassade organisationer. Vänsterpartiet har från första början varit motståndare till denna lista. Den vilar inte på rättssäker grund och genom att ensidigt klassa väpnade rörelser som terrorister, samtidigt som stater kommer undan med förtryck och övergrepp, hindrar man en konstruktiv politisk lösning på väpnade konflikter. På Vänsterpartiets kongress i maj 2016 beslutade ombuden om att även ta ställning för att stryka PKK från EU:s terrorlista. Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde skriver:
”Man måste vara beredd att tala med alla parter för att förmå dem att åter sätta sig vid förhandlingsbordet. En förutsättning för att EU och Sverige ska kunna spela en mer aktiv roll för fred i Turkiet är att man häver terrorlistningen av PKK. En avlistning innebär inte att man blundar för de övergrepp som också begåtts av PKK. En långsiktig och hållbar fred i Turkiet kräver att övergrepp och terrorhandlingar utreds, att offren får upprättelse och att de ansvariga ställs inför rätta – oavsett vilken sida eller vilka grupper de slagits för.”

Sverige skall inte upprätthålla infrastruktur för Turkiets förtryck

Telekombolaget Turkcell har vid flera tillfällen kränkt medborgerliga rättigheter och strypt informationsflöden genom att sanktionera avlyssning av oppositionella journalister samt kräva att Twitter censurerar kritiska inlägg om företaget. Vänsterpartiet kräver att den inflytelserika ägaren Telia (där staten fortfarande har en nyckelroll som ägare) drar sig ut ur företaget.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *