Årsdagen av Ankarabombningarna uppmärksammades i Biskopsgården

image-9
10 oktober 2015 angreps en fredsdemonstration i Ankara av självmordsbombare som misstänks ha sänts ut av IS.Den radikala fackföreningsrörelsen, med de offentliganställdas fackförening KESK i spetsen, var initiativtagare och bland deltagarna fanns stora block från vänsterpartiet HDP och även från det nationalistiska CHP:s ungdomsförbund. 102 personer dödades och flera hundra skadades. Lördagen 8 oktober uppmärksammades årsdagen i Biskopsgården med tal och musik. Föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen var arrangör. Tal hölls även av Kurdiska kulturföreningen, Vänsterpartiet och Rojavakommittén. Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och deltog i fredsmarschen, berättade om hur hopp och glädje snabbt slog över i skräck och förtvivlan.

Den tionde oktober 2015 samlades en bred koalition av Turkiets progressiva krafter i en fredsmarsch i Ankara. Den radikala fackföreningsrörelsen, med de offentliganställdas fackförening KESK i spetsen, var initiativtagare och bland deltagarna fanns stora block från vänsterpartiet HDP och även från det nationalistiska CHP:s ungdomsförbund.
Den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen samlar vänstersympatisörer med turkiska rötter. Minnesmötet i Biskopsgården hade till syfte att hedra offren men också att fortsätta bygga allianser mellan turkiska och kurdiska progressiva krafter i Sverige. Representanter från Vänsterpartiet, Rojavakommittén och Kurdiska kulturföreningen höll tal.

image-7

Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen, berättade på mötet om den förväntansfyllda stämningen inför demonstrationen. Nu fanns ett tillfälle att ställa president Erdogan till svars och bryta dödläget genom att kräva en fredlig lösning av den väpnade konflikten mellan Turkiet och PKK.
– Vi var glada och sjöng sånger i bussen på väg till demonstrationen. Många sjöng och dansade i tåget. Men vi reagerade samtidigt över att vi inte såg några poliser i området.
– När vi hörde smällarna trodde vi att det rörde sig om ett angrepp från polisens sida. Vi sprang ut från gatorna, då såg vi poliser som kontrollerade folk. När vi var trötta på att springa tog vi oss till ett kafé, där vi såg en tv-sändning som visade vad som hade hänt. Vi tog oss senare ut för att bilda en korridor för att hjälpa de sårade, men polisen stängde platsen. Då tog vi oss i stället till ett av sjukhusen, där det rådde kalabalik och man hörde skrik. Många försökte ge blod. Vi fick senare veta att två vänner, en mor och en dotter, var svårt skadade. Ingen representant från regeringen besökte sjukhusen, säger Sanlier.

image-8

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.