Alla inlägg av biskopsgarden

Vår verksamhet under 2017

Vår partiförening har under året haft en minskad aktivitetsnivå i jämförelse med de senaste verksamhetsåren. Trots detta kan vi konstatera att vi har haft en omfattande och relevant verksamhet i kamp för rättvisa och för den breda arbetarklassens intressen.

Vi har under året haft 18 utåtriktade aktiviteter: affischering, torgmöten på Vårväderstorget och Friskväderstorget, tält på Biskopsgårdens dag, avdelningar i demonstrationståg och intressanta öppna föreläsningar. På våra medlemsmöten har vi haft möjlighet att diskutera lokala frågor och partiets politik samtidigt som vi har haft intressanta föredragshållare som har pratat om ensamkommandes situation, kommunens budget för 2018, den politiska utvecklingen i Spanien och stödarbetet för brottsoffer.

Vi inledde året med en välbesökt öppen temadag på Sjumilahallen i samband med att det tvååriga försöket med sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende avslutades. Kurdiska kvinnor för integration serverade buffé och fyra personer pratade om frågan ur olika perspektiv: Jennie Anttila, undersköterska och fackligt arbetsplatsombud på Svartedalens äldreboende, Helen Ericsson, Kommunal Västra Hisingen, Ana Rubin, arbetsrättsjurist och tidigare elevassistent, Mats Pilhem, metallarbetare och tidigare kommunalråd för Vänsterpartiet. Försöket har fortsatt att uppmärksammas och på årets 1 maj-demonstration konstaterade partiordförande Jonas Sjöstedt: ”Det ni har gjort här har faktiskt inspirerat människor över hela världen”.

Vi har ordnat flera flygbladsutdelningar för distriktets gemensamma kampanjer: Rätt till jobb, rätt på jobbet samt Feminism från ord till handling.

De boende på Långströmsgatan protesterade under vintern och våren mot hyresvärden Balders planer på att höja hyrorna kraftigt i samband med renovering. I maj, kort efter att förhandlingarna hade avslutats, delade vi ut flygblad i trappuppgångarna med information om hur Vänsterpartiet politiskt vill stärka hyresgästernas ställning.

I november tog Bostadsbolaget över Willhem AB:s lägenheter på Friskväderstorget, någonting som vi kampanjade för under 2016.

Färre medlemmar har deltagit på våra aktiviteter i jämförelse med tidigare år. Styrelsen har haft en hög arbetsbelastning och få har fått göra mycket. Flera målsättningar från verksamhetsplanen har därför inte kunnat uppfyllas och vissa uppgifter har fått prioriteras bort. Vi har försökt att åtgärda detta på bästa sätt. Distriktsstyrelsen har gett stöd till partiföreningens styrelse i arbetet. Vi har förtydligat vilka uppgifter som vi prioriterar samt betonat att årsmöten och medlemsmöten är huvudsakligt forum för diskussion om föreningens verksamhet, inte sociala medier. Vår Facebookgrupp har fått en tydligare inriktning mot bakgrund av detta, samtidigt som möjligheten att uppmärksamma aktuella frågor och initiativ har funnits kvar. Styrelsen har samtidigt försökt att vara så lyhörd inför medlemmars önskemål samt att besvara frågor på ett så informativt sätt som möjligt.

Styrelsen har även gjort insatser för att välkomna och involvera nya medlemmar i vår verksamhet, bland annat genom introduktionsträffar i egen regi och genom deltagande på distriktets Välkommen till vänstern-träffar. Vi hade även en traditionsenlig grillning vid Svarte mosse.

Vi har blivit inbjudna till flera aktiviteter hos andra föreningar. Våra kontakter med kurdiska föreningar har bidragit till att representanter från Vänsterpartiet har hållit hälsningsanföranden på större arrangemang samt att årets 8 mars-firande avslutades med gemensam fest för att fira kvinnornas revolution i Rojava (norra Syrien). Riksdagsledamoten Maj Karlsson deltog och höll hälsningsanförande på ett solidaritets- och insamlingsevenemang för Somaliasvältens offer i Sjumilahallen. Vi vill även understryka att många medlemmar har engagerat sig i andra sammanhang i partidistriktet samt i fackliga organisationer, frivilligorganisationer och andra sociala rörelser. Flera medlemmar har uppmärksammats för arbete som de bedriver på annat håll, exempelvis socialarbetarnas #metoo-upprop, En annan vård är möjlig-manifestationerna, stödet till ensamkommande ungdomar och den fackliga konflikten med APMT i Göteborgs containerhamn.

Dessutom har vi, för första gången på mer än 25 år, en riksdagsledamot från partiföreningen. Yasmine Posio Nilsson tillträdde under sommaren efter att Hans Linde lämnat sin riksdagsplats.

Aktiviteter under året:

9 januari Medlemsmöte inför distriktets årskonferens 1

5 januari Öppen temadag om 6 timmars arbetsdag på Sjumilahallen

18 februari Flygbladsutdelning Rätt till jobbet – rätt på jobbet

19 februari Årsmöte

2 mars Affischering inför föreläsning

4 mars Öppen föreläsning med Zeinab om verkligheten på de ockuperade palestinska områdena, Sjumilahallen

5 mars Affischering inför 8 mars – Internationella kvinnodagen

8 mars Demonstration i Göteborg 18 mars Torgmöte Rätt till jobb – rätt på jobbet

19 mars Medlemsmöte. Inbjuden: Aitor från Izquierda Unida, om den politiska utvecklingen i Spanien

22 april Flygbladsutdelning Rätt till jobb – rätt på jobbet

24 april Affischering inför 1 maj – arbetarrörelsens högtidsdag

1 maj Demonstration. Vi tågade bakom banderollen ”Röda, goa Biskopsgården”

6 maj Flygbladsutdelning på Långströmsgatan

7 maj Medlemsmöte. Inbjudna: Anna Olsson från frivilligorganisationen Agape samt två ensamkommande ungdomar

13 maj Biskopsgårdens dag på Svarte mosse

20 maj Torgmöte Rätt till jobbet – rätt på jobbet

28 maj Medlemsmöte: Inbjuden: Johan Svensson, politisk sekreterare, om kommunens budget för 2018

10 juni Regnbågsparaden. Vi tågade bakom banderollen ”Röda, goa Biskopsgården”

17 juni Sommaravslutning Svarte mosse

14 september Medlemsmöte om kongressen, antagande av gemensamma motioner.

23 september Torgmöte med kampanjflygblad (distriktets feministiska kampanj)

14 oktober Torgmöte under gemensam kampanjdag (distriktets feministiska kampanj)

4 november Kurs för nya medlemmar på Sjumilahallen

12 november Medlemsmöte. Inbjuden: Malin Almroth från Brottsofferjouren.

9 december Glögg på Vårväderstorget, insamling till ensamkommande ungdomars boende.

Årsmöte 2018

Vår verksamhet under 2016

Vi kan se tillbaka på ett händelserikt år med mycket verksamhet. Vi har fortsatt arbetet med att uppmärksamma de politiska reformer och de förbättringar för den breda arbetarklassen som Vänsterpartiet har vunnit genomslag för i riksdagen och i Göteborgs kommun, genom distriktets gemensamma kampanj ”Vänsterpartiets gör skillnad”.  Genom utåtriktat arbete har vi också visar var Vänsterpartiet står när regeringen eller det blågröna regionstyret har bedrivit högerpolitik. Vi har bildat oss i ämnen som rör vårt närområde, vår vardag och våra politiska visioner.

Under året har vi drivit en kampanj för att kommunalt ägda Bostadsbolaget ska ta över alla Willhem AB:s lägenheter på Friskväderstorget. Kampanjen har blivit både uppmärksammad, genom en flerspråkig kampanjhemsida och en kampanjfilm med 12 000 visningar, och uppskattad av boende i närområdet. Vi har dessutom uppnått tydligt resultat då Bostadsbolaget har meddelat att man vill ta över lägenheterna. Vi har deltagit i Vänsterpartiet Göteborgs kampanj ”Rätt till jobb – rätt på jobbet”, bland annat genom att försvara och uppmärksamma försöksprojektet med sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende och genom flygbladsutdelningar utanför industriarbetsplatser.

Vi har fortsatt att uppmärksamma och stödja vänsterns kamp i Turkiet mot president Erdogans förtryck mot kurder och fackföreningsrörelsen. Våra kommunikationskanaler har utvecklats och använts för att nå ut till fler.

Vi har under året haft 29 aktiviteter, varav 19 aktiviteter har varit föreningens egna utåtriktade aktiviteter. Vi har även deltagit med vår egen banderoll på två stora demonstrationer (Arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj och Regnbågsparaden 14 juni).

Verksamhetsåret inleddes med årsmötet 17 februari. Johanna Eliasson från Distriktsstyrelsen var mötesordförande. 13 medlemmar deltog.

Lördag 20 februari bjöd vi på kaffe på Vårväderstorget och informerade om varför Vänsterpartiet motsätter sig den blågröna majoritetens (allianspartierna tillsammans med Miljöpartierna) nedskärningar inom vården i Västra Götaland.

Tisdag 1 mars affischerade vi inför den kommande demonstrationen på 8 mars, Internationella Kvinnodagen.

Fredag 4 mars delade vi ut tidningen Rött, med ett reportage om vår verksamhet i Biskopsgården. 1000 hushåll på Blåsvädersgatan, Blidvädersgatan och Sommarvädersgatan fått tidningen.

Söndag 6 mars bjöd vi på kaffe på Friskväderstorget och informerade på nytt om varför Vänsterpartiet motsätter sig den blågröna majoritetens (allianspartierna tillsammans med Miljöpartierna) nedskärningar inom vården i Västra Götaland. Vänsterpartiet står för en politik för upprustad vård, gemensamt driven och med människors behov i centrum.

Söndag 13 mars delade vi ut tidningen Rött, med ett reportage om vår verksamhet i Biskopsgården. 1000 hushåll på Blåsvädersgatan, Blidvädersgatan och Sommarvädersgatan fått tidningen.

Söndag 10 april anordnades ett medlemsmöte om hamnens utveckling på Göteborgs folkhögskola Biskopsgården. Jan Annerback, pensionerad hamnarbetare och Vänsterpartiets representant i Göteborgs hamn AB:s styrelse, inledde och berättade om kommande planer för utvidgning av hamnen. Den privatisering av hamnverksamheten som kommunfullmäktige röstade om 2009, Vänsterpartiet var då det enda parti som röstade emot, skapar stor osäkerhet och försvårar allvarligt möjligheten att ta långsiktiga beslut.

Fredag 15 april delade vi ut flygblad i trappuppgångarna på Friskväderstorget för vår kampanj ”Norra Biskopsgården äger vi gemensamt”. Willhems lägenheter på Friskväderstorget har idag ett dåligt underhåll och hyresvärden har inga planer på upprustning.

Bostadsbolaget har nyligen tagit över Poseidons hyreslägenheter på Klarvädersgatan. Därför har vi krävt att Bostadsbolaget, som är ett kommunalt bostadsbolag som vi äger gemensamt, tar över lägenheterna på Friskväderstorget. Då kan vi tillsammans kräva att lägenheterna och torget rustas upp.

Samma dag lanserade vi vår kampanjsida norra.me med information på svenska, engelska, turkiska, somaliska och sorani.

Lördag 16 april höll vi torgmöte på Friskväderstorget. Vi delade ut flygblad, bjöd på kaffe och höll korta tal för kampanjen ”Norra Biskopsgården äger vi gemensamt”.

Onsdag 20 april inledde vi en feministisk studiecirkel på Kaitlin Morans bok ”Morantologi”. Vi höll därefter ytterligare två cirkelträffar.

Lördag 23 april tillverkade vi egna plakat inför 1 maj-demonstrationen.

Söndag 24 april föreläste Minoo Koefoed, doktorand vid Göteborgs universitet, på Sjumilahallen om kurders självorganisering för rättvisa i sydöstra Turkiet/norra Kurdistan. Minoo har gjort fältstudier i denna region där hon bland annat kommit i kontakt med människor som deltar i olika motståndspraktiker och politiskt arbete på gräsrotsnivå.

Måndag 25 april affischerade vi runtom i Biskopsgården inför 1  maj-demonstrationen.

På 1 maj, arbetarrörelsens högtidsdag, deltog vi i Vänsterpartiets och Ung Vänsters stora demonstration, bakom vår banderoll ”Röda goa Biskopsgården”

Lördag 7 maj höll vi torgmöte på Friskväderstorget. Vi bjöd på kaffe och delade ut flygblad om varför vi vill att kommunen tar över lägenheterna på torget.

Torsdag 12 maj spelade vi in kampanjfilmen ”Norra Biskopsgården äger vi gemensamt” på Friskväderstorget, inför vår kommande kampanj.

För tionde året i rad arrangerade Biskopsgårdens dag vid Svarte Mosse lördag 14 maj. Trots kallt och blåsigt väder fylldes Svarte Mosse av människor som besökte föreningars tält, åt mat eller tittade på musik- och dansframträdandena på scenen. Vänsterpartiet fanns på plats för att informera om vårt politiska krav om att verktyg, som man bara behöver vid enskilda tillfällen, ska kunna lånas på biblioteken. Medlemmen Adrian från Angered visade hur detta praktiskt kan gå till genom att ordna gratis cykelverkstad. Sammanlagt 10 medlemmar deltog under dagen. Som vanligt var full rusch vid vår knappmaskin, där alla kunde rita och trycka sina egna knappar.

Lördagen 21 maj deltog vi i gemensam kampanjdag i hela Göteborg mot regeringens planer på att låta Vattenfall och tjeckiska riskkapitalister teckna avtal om fortsatt kolbrytning i Tyskland. Vi delade ut flygblad på Vårväderstorget.

Söndag 22 maj lanserade vi vår kampanjfilm för att låta Bostadsbolaget ta över alla lägenheterna på Friskväderstorget: Norra Biskopsgården äger vi gemensamt. Inom några dagar hade filmen fått 12 000 visningar och uppmärksammades i Tidningen Hisingen.

Lördag 11 juni höll vi sommaravslutning för partiföreningen på Svarte Mosse, med grill, poängpromenad och sång.

Söndag 12 juni deltog vi i Regnbågsparaden, som avslutade West Pride-festivalen för hbtq-personers rättigheter. Även i år hade vi med vår banderoll ”Röda, goa Biskopsgården”.

Måndag 20 juni hade vi medlemsmöte och tog bland annat upp frågor som rörde politiken i stadsdelsnämnden.

Lördag 10 september delade vi ut flygblad på Vårväderstorget för den Göteborgsgemensamma kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet.

Tisdag 20 september delade vi ut flygblad på Friskväderstorget för den Göteborgsgemensamma kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet.

Söndag 2 oktober höll vi medlemsmöte och diskuterade den kommande distriktskampanjen ”Rätt till jobb – rätt på jobbet”.

Tisdag 4 oktober delade vi ut flygblad utanför industriarbetsplatsen Johnson controls, för den Göteborgsgemensamma kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet.

Lördagen 8 oktober uppmärksammades årsdagen av Ankara-massakern 2015 i Biskopsgården med tal och musik. Föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen var arrangör. Tal hölls även av Kurdiska kulturföreningen, Vänsterpartiet och Rojavakommittén. Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och deltog i fredsmarschen 10 oktober 2015, berättade om hur hopp och glädje snabbt slog över i skräck och förtvivlan när självmordsbombare angrep den progressiva samlingen och 102 personer dödades.

Tisdag 3 november delade vi ut flygblad utanför industriarbetsplatsen IAC, en underleverantör till Volvo, för den Göteborgsgemensamma kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet.

Söndag 6 november hade vi medlemsmöte på Sjumilahallen, inriktat på trafikfrågor. Helen Engholm, Vänsterpartiets representant i Trafiknämnden, berättade om trafiksituationen i Torslanda samt frågan om bro till Öckerö. Vi diskuterade vilka lösningar som kan skapa en hållbar trafiksituation samtidigt som bilåkandet minskar och kollektivtrafiken byggs ut.

Lördag 12 november anordnades aktiviteter i hela Göteborg för kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet. Vi delade ut flygblad på Friskväderstorget.

Lördag 10 december anordnades gemensam kampanjdag i hela Göteborg för kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet. Vi bjöd på glögg och pepparkakor på Vårväderstorget och samlade in pengar till vinarbetare i Sydafrika som har strejkat för rättvisa löner och vunnit framgångar. De behöver nu ekonomiskt stöd genom fackföreningen CSAAWU.

Att gräva där man står – intervju med Harriet och Ivan


Harriet och Ivan är Vänsterpartiet Biskopsgården-Torslandas mest erfarna medlemmar. De har båda mycket att berätta, men är desto svårare att intervjua. De tycker inte att deras insats är något att orda om och gång på gång invänder de om att ”det här är väl inte intressant för någon?”. De är 79 respektive 80 år gamla och har tillsammans 100 års medlemskap i partiet.

Uppväxten i Röda Ånge

Uppväxten i industriorten Ånge i Medelpad kom att forma deras uppfattningar.

– Ånge var jävligt rött, ursprungligen, berättar Ivan. Det var en industriort som byggdes upp med bilfabriker och fan vet allt. Kata Dalström sa ju i början av 1900-talet att det var den rödaste orten hon hade besökt.
– Och där fanns Europas största kloratfabrik, till blekningsindustrin och även krigsindustrin, lägger Harriet till.
– Så när man var ung passade man på att blanda klorat och svavelblomma av krut, som fanns att köpa, och det small utav bara helvete, fortsätter Ivan.

Ivan växte upp med kommunistiska föräldrar.

– Jag hörde ju om partiet under alla barnåren, berättar Ivan. Jag var nog den enda i skolklassen som inte blev döpt, förutom en tjej som var missionsförbundare och skulle döpas i missionskyrkan istället. Min lärare ville att jag skulle fortsätta till realskolan efter mina sju år i grundskolan. Skolan låg sex kilometer från där vi bodde, men han tog bussen dit och hälsade på. Sen satt han och tjatade med mina föräldrar om att jag skulle går där. Och bussarna gick så sällan, men han satt där så länge att han missade bussen och fick ta taxi. Istället gick jag yrkesskola när jag var 16-18 år och började senare arbeta som murare, och det har jag alltid arbetat som.

– Jag gick med i partiet 1957, fortsätter Ivan. Sossarna har jag alltid sett som ett parti som främst velat behålla makten och sitta vid köttgrytorna, inte ha någon samhällsomdaning. De har alltid varit rabiata och reaktionära inför förändringar. De har till och med haft 51 % av rösterna. Men de har inte gjort några stora förändringar då heller.  

– När C-H Hermansson blev partiledare 1964 var jag entusiastisk, han var fräsch och fin och kunde tala för folk. Men det var många äldre medlemmar som var skeptiska. Jag flyttade ner till Göteborg 1965. Det var många byggnadsarbetare som flyttade ner hit från Norrland. Vi byggnadsarbetare fick bidrag när vi flyttade och vi hade förtur till bostäder. Men det var ändå svårt att få bostad, även då, så jag bodde i husvagn i Helgered i 16 månader. De flesta flyttade hem igen, det var nog bara jag som stannade.

Harriet anslöt sig senare, när de året därpå flyttade in tillsammans i en hyreslägenhet på Långströmsgatan.
– När vi flyttade dit var det det mesta nybyggt, allt låg nära, skolan låg i närheten, så det var väldigt bra för barnen. Där bodde vi i 27 år.

– Och det var ju en jävla tur för oss att vi flyttade ner, konstaterar Harriet. Det var ju en liten ort vi kom ifrån. Det hände ju inte så mycket där. Det var ofta frikyrkorna som hade några aktiviteter, höstfester och så.
– Ja, det var en jävla aktivitet, fyller Ivan i.
– De försökte inte omvända en heller, fortsätter Harriet. Och så var det dans på Folkets hus på juldagen. Statskyrkan gick vi sällan till, vi gifte oss i prästgården. Men själv kom jag inte från något politiskt hem. Pappa jobbade på järnvägen och mamma i en Pressbyrå. De röstade väl socialdemokratiskt men brukade inte prata politik. Jag gick i vanlig klass fram till sjätte klass och sen började jag realskolan, där jag gick i två år. Sen ramlade jag och bröt fotleden, och läste Borta med vinden istället för att läsa läxor. Jag for till Stockholm och började jobba där.

– Så jag kom in i det politiska genom Ivan. Och tyckte väl mest att du gav en jävla massa pengar till det där partiet. Vi hade ju inte så mycket pengar då men partiet skulle ha sitt…

Partiföreningen startas upp på nytt

 – Partiföreningen i Biskopsgården var nerlagd när vi kom hit, så den startades upp senare, runt 1970, och ”Alex” var drivande, berättar Ivan.

Alexander Chrisopoulos kom till Sverige från Grekland som arbetskraftsinvandrare. Han jobbade som truckförare och blev tidigt fackligt aktiv. När den grekiska vänstervågen slogs ner genom en militärkupp 1967 blev han drivande i att starta den landsomfattande Antidiktatoriska kommittén, dit många grekiska politiska flyktingar kom att ansluta sig. 1970 anslöt sig Chrisopoulos till Vpk och 1979 blev han invald i Riksdagen, där han kom att sitta fram till 1991.

Harriet började jobba 1968 på Bjurslättshemmet, i dess gamla byggnader.
– Föreståndarinnan var också från Norrland så jag fick jobb direkt när hon hörde var jag kom ifrån. ”Jag vet att dom kan arbeta” sa hon. Så jag har aldrig visat några betyg eller referenser. Några få var undersköterskor, men de flesta var vårdbiträden. Jag blev fackligt aktiv. Det var ett stort gissel att så många jobbade deltid, vi skulle bara jobba ihop lite kaffepengar. Och det får vi ju betala för nu, med dåliga pensioner. Jag blev förbannad när någon sa att hon skulle gå ner till halvtid för att hon inte orkade jobbet, då sa jag: ”Sjukskriv dig om du inte orkar! Det är inte du som ska betala det där.” Och det budskapet nappade en del på. Men man fick aldrig någon högre position inom facket om man var vänsterpartist, eller kommunist som det hette då.

Men detta var innan du hade gått med i partiet?
– Ja, men bara de visste att man var … röd… så…

Ivan minns första riksdagsvalrörelsen i Biskopsgården 1968. Efter att ha ökat sitt valresultat i kommunvalen 1966 åkte partiet på ett rejält bakslag och fick endast 3 procent av rösterna. Internationella vänsteruppsvinget till trots var det Socialdemokraterna som fick 51% av rösterna och Vpk fick stå till svars för Sovjetunionens invasion av Prag, trots partiledaren C-H Hermanssons kraftiga fördömanden.

– Valrörelsen 1968 var tuff. Det kom ju också ganska oväntat, det var ju det här jävla Tjeckoslovakien som ledde till detta. Men året därpå kom ju strejken i gruvorna i norr och då började det ju vända. Och i valet 1970, då hade vi stort valmöte på Vårväderstorget. C-H Hermansson talade och Cornelis Vreeswijk sjöng. Det var helt packat på torget, jävlar va folk! Så mycket folk har det nog aldrig varit där sedan dess.

Harriet anslöt sig till partiet senare, 1972.

Harriet längst till höger.

Vad gjorde ni i partiföreningen?
– Ja, det var mycket jobb med flygblad, säger Harriet och skrattar, medveten om att det är svårt att faktiskt förklara efteråt vad man han gjort under alla åren.

– Och sen var det alla demonstrationer, för Grekland och Chile, som man sprang på, flikar Ivan in. Det fanns ju även många andra föreningar att engagera sig. Och de andra vänsterpartierna fanns ju också, men de var ju splittrade. Jag minns mest att de sålde tidningar och r-arna (nuvarande Kommunistiska Partiet) var väl störst. Det fanns ju grejer vi kunde göra gemensamt, namnlistor mot hyreshöjningar till exempel. Många av våra medlemmar på Långströmsgatan var aktiva i Hyresgästföreningen.

– Men då var det också fullt av gammelsossar i Hyresgästföreningen, väldigt kontrollerat av sossarna. Och vad tråkiga de var…

Även författaren Gunnar Adolfsson flyttade till ett radhusområde i Biskopsgården och kom att bli allt mer produktiv i sitt bokskrivande efter att ha pensionerats som riksdagsledamot. Han dök sällan upp på möten däremot, men det gjorde hans fru och son som var aktiva medlemmar.

Framgångar, utbrytningar, bakslag och nytändning

Var det några särskilda frågor som ni arbetade med?

– Ja, det var en väldig aktivitet för daghem till alla barn. Mycket demonstrationer och uppvaktningar, berättar Harriet. Berit Johannesson var en av de drivande på Hisingen. Det var många människor med. Många ville ju ha daghemsplatser. Vi fick själva lösa privat förskola för våra barn och annars var det ju dagmammor som gällde. 

– Jag har varit med i SKV (Svenska Kvinnors Vänsterförbund) hela tiden också, det är väl där jag har varit mest aktiv, fortsätter Harriet. Det var enklare att vara aktiv där, vi kunde driva mindre frågor på ett annat sätt. Och det har nog alltid varit majoritet män på mötena för partiföreningen. 

Brytningen med de Moskva-lojala medlemmarna som kom att bilda Apk (Arbetarpartiet Kommunisterna) 1977 var kännbar i hela partidistriktet, så även i Biskopsgården.

– Det var flera medlemmar som gick med där. Mest äldre medlemmar, berättar Ivan.
– Ja… det var en tragedi. Att man inte kunde umgås, lägger Harriet till.
– Då hade vi ju fler fester tillsammans. På Wieselgrensplatsen och i Gamlestan. Det var ju mycket snack som gick men inte så att man trodde att det skulle bli en brytning. Motsättningarna märktes ju inte så mycket annars, utom i synen på Sovjet, fortsätter Ivan.

Efter brytningen beslutade föreningen att starta en butik på Sommarvädersgatan. Där kunde man sälja, köpa och byta barnkläder.

– Det fanns ingen annan som bedrev den typen av verksamhet i stadsdelen då. Senare kom det ju som en störtvåg, berättar Harriet. Vi hade öppet på lördag och vi ställde nog aldrig in. Men det var inte så lätt att bemanna, det var väl mest samma gamla uvar som stod där. Det gav ingen större omsättning.

– Och sen hade vi deklarationsbyrån i samma lokal, för att finansiera det hela, fortsätter Ivan. Självdeklarationer var ju mycket mer komplicerade då. Många var osäkra. Så vi satte upp lappar i trappuppgångarna om att man kunde få hjälp. Det var många som hjälpte till, även från andra stadsdelar. Vi var det enda partiet som hade den här typen av verksamhet då, och partiet hade samma verksamhet även i Frölunda. De som fick hjälp betalade en avgift, varav ena hälften gick till de som hjälpte till med deklarationerna och andra hälften gick till partiet.

Under denna period arbetade Chrisopoulos och en annan partimedlem på firman Göran Persson Trä AB. Virke som råkade försvinna hade en tendens att dyka upp i butiken senare. Harriet och Ivan är fortfarande undrande inför hur firman kunde fortsätta att gå runt.

– När vi lade ner butiken hade vi istället en egen möteslokal på Vårvädersgatan i flera år. Och där fortsatte vi med deklarationerna, berättar Ivan.

De är båda av uppfattningen att medlemmarna bidrog mer till finansiering av verksamheten vid denna tiden.
– Många skänkte till stödfonden och valfonder, säger Ivan.

– Det var någon valrörelse då det var så ont om folk. Det var då du delade ut 10 000 flygblad själv, och jag fick ju blada så man fick ont i axlarna, berättar Harriet till Ivan. 

När Vänsterpartiet Kommunisterna (vpk) bytte namn till Vänsterpartiet på kongressen 1990 var det, mot bakgrund av utvecklingen i öststaterna och förhållandena där, en ganska odramatisk sak för dem båda.

– Det var ingen att behålla, konstaterar Harriet.
– Begreppet går ju inte att diskutera idag. Men det är klart, jag är ju kommunist fortfarande, alltså att jag vill ha en annan samhällsordning, en utjämning, säger Ivan och tipsar om Sven-Eric Liedmans nyutgivna biografi om Karl Marx.

De minns fortfarande valrörelsen 1998, då partiet fick 12% av rösterna, och vilka reaktioner man mötte.

– Jag minns när man stod utanför vallokal och det kom unga tjejgäng med valsedlar, som skulle rösta på Vänsterpartiet, berättar Ivan.

– Jag minns att på jobbet var det många som väl egentligen inte var vänsterpartister som ändå skulle rösta på Gudrun, fortsätter Harriet.
– Sen berodde väl valresultatet också på att sossarna var så dåliga, flikar Ivan in.

Ingenting förändras av sig självt

Även om de är entusiastiska inför medlemstillströmningen till Vänsterpartiet under de senaste åren har de inga mirakelmediciner för hur Vänsterpartiet idag ska kunna blir starkare och vinna ökat stöd:
– I senaste valet, när det var så mycket snack om övervinsterna inom välfärden, också ökade vi ändå inte, då blir man ju förvånad, säger Ivan.
– Det har alltid varit svårt att vända på skutan. Och hot och rädsla har ju alltid stått i vägen för förändring, avslutar Harriet.

Harriet och Ivan har kämpat vidare, trots att förutsättningarna ofta varit svåra, och kan se tillbaka på en långvarig, uthållig kamp för arbetarklassen och för ett rättvist samhälle som faktiskt har gett konkreta resultat.

Patrik Helgeson

Glögg, pepparkakor och insamling till strejkande vinarbetare


Lördag 10 december anordnades gemensam kampanjdag i hela Göteborg för kampanjen Rätt till jobb – rätt på jobbet. Vi bjöd på glögg och pepparkakor på Vårväderstorget och samlade in pengar till vinarbetare i Sydafrika som har strejkat för rättvisa löner och vunnit framgångar. De behöver nu ekonomiskt stöd genom fackföreningen CSAAWU.

Läs mer om vad vinarbetarna i Sydafrika kämpar för och hur du kan stödja dem:

VINARBETARNA I SYDAFRIKA KÄMPAR FÖR RÄTTVISA
– DE BEHÖVER DITT STÖD

Utan starka fackföreningar kan vi inte uppnå goda arbetsvillkor, rättvisa löner och en säker arbetsmiljö på våra jobb. Annars är det fritt fram för storföretagen att köra över oss och utnyttja oss. Det gäller här i Sverige och det gäller i alla andra länder.

I Sydafrika produceras många av de viner som säljs på Systembolaget. Vinarbetare på Robertson Winery i Västra Kapprovinsen i Sydafrika har länge fått en lön som varit lägre än den lagstadgade minimilöner. När de har protesterar och organiserat sig fackligt har de istället blivit trakasserade. Trots detta har de fortsatta att organisera sig och kämpat och för rätten att föra sin egen talan på arbetsplatsen. I augusti inledde de en strejk för att få igenom sina krav, trots att de inte hade någon strejkkassa. I november avslutades strejken efter 14 veckor. Lönerna höjdes för de lägst avlönade. Det är viktigt att vi nu visar vårt stöd.

Genom att kämpa för rättvisa och värdiga arbetsvillkor har de gjort skillnad för alla vinarbetare. Skänk en slant till Livsmedelsarbetare för solidaritet, för att ersätta de strejkande arbetarna och deras familj. Pengarna går oavkortat till fackföreningen CSAAWU.
PG 675218-2
Swish 1236535074

Årsdagen av Ankarabombningarna uppmärksammades i Biskopsgården

image-9
10 oktober 2015 angreps en fredsdemonstration i Ankara av självmordsbombare som misstänks ha sänts ut av IS.Den radikala fackföreningsrörelsen, med de offentliganställdas fackförening KESK i spetsen, var initiativtagare och bland deltagarna fanns stora block från vänsterpartiet HDP och även från det nationalistiska CHP:s ungdomsförbund. 102 personer dödades och flera hundra skadades. Lördagen 8 oktober uppmärksammades årsdagen i Biskopsgården med tal och musik. Föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen var arrangör. Tal hölls även av Kurdiska kulturföreningen, Vänsterpartiet och Rojavakommittén. Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och deltog i fredsmarschen, berättade om hur hopp och glädje snabbt slog över i skräck och förtvivlan.

Den tionde oktober 2015 samlades en bred koalition av Turkiets progressiva krafter i en fredsmarsch i Ankara. Den radikala fackföreningsrörelsen, med de offentliganställdas fackförening KESK i spetsen, var initiativtagare och bland deltagarna fanns stora block från vänsterpartiet HDP och även från det nationalistiska CHP:s ungdomsförbund.
Den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen samlar vänstersympatisörer med turkiska rötter. Minnesmötet i Biskopsgården hade till syfte att hedra offren men också att fortsätta bygga allianser mellan turkiska och kurdiska progressiva krafter i Sverige. Representanter från Vänsterpartiet, Rojavakommittén och Kurdiska kulturföreningen höll tal.

image-7

Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen, berättade på mötet om den förväntansfyllda stämningen inför demonstrationen. Nu fanns ett tillfälle att ställa president Erdogan till svars och bryta dödläget genom att kräva en fredlig lösning av den väpnade konflikten mellan Turkiet och PKK.
– Vi var glada och sjöng sånger i bussen på väg till demonstrationen. Många sjöng och dansade i tåget. Men vi reagerade samtidigt över att vi inte såg några poliser i området.
– När vi hörde smällarna trodde vi att det rörde sig om ett angrepp från polisens sida. Vi sprang ut från gatorna, då såg vi poliser som kontrollerade folk. När vi var trötta på att springa tog vi oss till ett kafé, där vi såg en tv-sändning som visade vad som hade hänt. Vi tog oss senare ut för att bilda en korridor för att hjälpa de sårade, men polisen stängde platsen. Då tog vi oss i stället till ett av sjukhusen, där det rådde kalabalik och man hörde skrik. Många försökte ge blod. Vi fick senare veta att två vänner, en mor och en dotter, var svårt skadade. Ingen representant från regeringen besökte sjukhusen, säger Sanlier.

image-8